Torp nr 21 : Granelid
Namn : Granelid (Doppa-Lenas)
By : Hult Vestregård
Bebott av :
1884 - 1885 Skräddaren Carl Gustaf
Karlsson, f. 1857 med hustrun Ida Olivia Johansdotter, f. 1847
18 - 1892 Enk. Lena Greta Karlsdotter, f. 1826-1892
Nrserie/Nr : 2/21
Typ : Backstuga
Längd*Bredd :
Skick :
Närområde :
Longitud :
Latitud :
Övrig fakta :
ÅB -77 sid. 66:
Se "Torpinventering, Norra delen av Åseda socken":
Backstugan har ursprungligen legat på åkerrenen
men av någon anledning flyttats in på grannens skogsmark. Namnet Doppa-Lena
har hon enligt folkmun fått för att hon skulle ha försökt att ge ihjäl sin
gubbe när han doppade i grytan. De bodde då i Brinkelid. Efter denna händelse
blev det skilsmässa och Lena flyttade tillbaka till Hult, där hon var född.
Doppa-Lena
hade en dotter som hette Ida och som blev gift med en skräddaremästare Bergström
från Åseda. Förutom sin egen dotter hade Doppa-Lena även en blind flicka
inack
”Blinds
flickan Anna Printz från Varshult bortarrenderas i dag på de villkor att till
underhåll lemnas henne 12 fot fattigsäd och i kontanta pengar dels såsom ersättning
för hennes vård, dels som underhåll åt henne under året 40 kronor, och
mottogs hon av sin förra vårdarinna Lena Carlsdotter i Hult Mellangård, med
det tillägget att hon under året lemnar henne en ylleklädning, en näsduk,
ett förkläde, ett par strumpor och ett lintyg. Samt underhåller henne hennes
övriga kläder med behörig lagning”. Dessutom uppdrogs åt kommunalnämnden
genom Carl Johansson i Hults Östregård att köpa Anna Printz ett dragspel för
högst tio kronor. Blinda bodde hos Lena från 1885 till 1890.
Många
äldre människor i Åseda minns ännu Blinda Anna när hon besökte marknaderna
i trakten och underhöll besökarna med sång till sitt gamla dragspel, som var
ett enradigt durspel. Med vaggande rörelser och sin entoniga sång väckte hon
medlidande, och många småslantar lades i hennes hand. För varje slant tackade
hon hjärtligt med sin vanliga ord:
-
Tackar allra mjukast, tack så mycket, tack, tack!
Hon
hade en otrolig orienteringsförmåga, då hon efter att endast en gång gått vägen,
hon själv kunde gå upp till en halv mil, endast ledd av sin käpp. Till längre
bort liggande marknader brukade hon åtföljas av sin mor ”Prinsa-Vendla”-
Blinda
Anna bodde senare på gamla fattigstugan vid Nottebäcksvägen. Den brann ner år
1923.
Av doppa-Lenas stuga syns nu endast delar av den nedrasade skorstensmuren
och en håla där potatiskällaren har varit. Ett litet stycke från grunden
finns en vattenkälla som kallas för Doppa-Lenas källa.