Torp nr 48 : Målen
Namn : Målen
By : Fröseke, Lättagård
Bebott av :
18 - 18 Karl Johan Jonasson, f. 1829 med
hustrun Sofia Petersdotter, f. 1836
Nrserie/Nr : 4/48
Typ : Torp
Längd*Bredd : 8,5*9 m
Skick :
Närområde : Stenmurar, Vattenkälla och fruktträd. Snålerås, Källare i grunden, stensatt vattenkälla med cementerad markyta.
Longitud : 57N07,154
Latitud : 15E20,796
Övrig fakta :
Studiecirkel, Snålerås o. Fröseke, 1974 sid.8:
Avsöndrad lägenhet
under Fröseke Lättagård i det s.k. Snålerås. Nämndes första gången i
kyrkboken år 1864 i samband med dödsfall.
Det gamla
huset brann ”varfredagsnatten” år 1926. Det nya byggdes år 1927. Ägare
var då Efraim Johansson f. 1886. Hans hustru var Ester, dotter till Peter
Olsson på Nyholmen.
Genom
branden blev elva personer husvilla. Det fanns nämligen nio barn : Berta,
Bertil ( konstnär ), Simon, Martin, Gösta ( var som treårig borta i skogen i
tre dygn ), Svea ( fosterdotter hos Olivia Karlsson, Framnäs ), Ninor, Rune,
Elvi.
Familjen
flyttade sedan till Varshult. Huset fick förfalla. Stenfoten och spismuren samt
en cementerad källarstuka kvar år 1974.
En
tidigare innevånare, Karl Johan Jonsson var känd för att vara elak vid sin
hustru, Fia.
De hade en
enda ko på torpet, och denna fick också tjänstgöra som dragare.
Men kon
ville inte gå bra under oket om inte Fia gick före. Och det fick Fia också göra,
även när Karl Johan körde den långa vägen till kvarns.
Karl Johan
arbetade , i likhet med många andra Åseda-bor tidtals i Stockholm. Det var
svart att få arbete och uppehälle på hemorten.
Då gick
de ofta till fots till Kalmar och åkte båt därifrån till Stockholm. Det var
ju före järnvägens tid.
Det berättas
att Karl Johan en gång såg väldigt ledsen ut på bortvägen. När ressällskapet
frågade honom varför han var så ”söcken” och om han leddes vid efter kärringen,
sa han : Nä, jag grämmer mig över att
jag inte låste in våffeljärnet och stinnkakeplåten innan jag gick. Nu kommer
kärringen att ”smi” med dom vareverlie da tills mjölpåsen är slut.
Fia var
utan skor, men vågade inte be gubben om pengar till sådana. Men hon sålde
lite ägg m.m. medan Karl Johan var i Stockholm och sparade ihop några kronor,
så att det räckte till ett par skor.
Hon gick till Anders Holmer och köpte sig ett par, men vågade inte ta hem dem
så att gubben fick se dem. En grannkvinna, Matilda Strid, hjälpte henne på så
aätt att Fia fick ha skorna hos henne. Fia gick i sina trätofflor dit och
bytte när hon skulle fram till bygden eller Åseda.
Det blev emellertid besvärligt i längden, och därför beslöt de båda
kvinnorna att Fia skulle säga till Karl Johan, att Matilda köpt ett par skor
som tyvärr inte passade, men som passade Fia bra. Fia skulle få dem för två
kronor. Ja, det gick Karl Johan med på. Det var ju billigt och så trodde han
kanske att Matilda skulle förlora på affären. Fia fick ta hem sina skor, men
fick lov att gå barfota fram till Fröseke och ta på skorna där, när hon
t.ex. gick till Åseda. På så sätt skulle hon kunna spara dem lite.
Tiden och
åren gick och Karl Johan blev sjuk och sängliggande. Fia passade upp på
honom, men han betraktade henne ändå med dolska blickar. ”Såg inte kärringen
nästan glad och förväntansfull ut”. Så sa han ”Ge
mej kyrkekäppen”. ”Vad ska du ha
den till ?” frågade Fia. ”Jag ska
hålla i den en gång till” sa Karl Johan. Ja, det var ju en rimlig begäran.
Han fick den, men passade på att slå Fia över ryggen med den. ”Här
får du för att du dansar kring min sotesäng”, sa han förtrytsamt. När
någon sedan frågade Fia, hur det stod till med Karl Johan, svarade hon ”Nu
är han så illaker och besvärlig , så nu får jag räcka honom maten på
gressla (brödspaden).
Denna historia skall återfinnas i en av Albert Engströms berättelser, men han
har kanske hört den ifrån Målen i Fröseke. Den skall, enligt uppgift, härstamma
härifrån.
Så
gick ännu en tid, men en dag kom Fia in till grannens. Hon plockade ur
kjortellommen (fickan) fram en strut med kaffe och en strut med socker. Nu,
Tilda, sa hon, ska vi ha en riktig kopp kaffe. För nu är Karl Johan dö.
Detta sista har Tildas son, Torvald Häll, berättat för studiecirkeln.