Torp nr 901 : Granäng
Namn : Torp Granäng
By : Fröseke Vestregård
Bebott av :
18 - 18 Lena Kristina Jonsdotter, f. 1843
18 - 1884 Peter Jonsson, f. 1812-1874 med hustrun Maria Kristina Jonasdotter, f. 1815-1884
Nrserie/Nr : 6/901
Typ : Torp
Längd*Bredd :
Skick : .
Närområde : .
Longitud : 57N
Latitud : 15E
Övrig fakta :
Studiecirkel Snålerås o. Fröseke, sid. 3:
Torpet
Granäng, som var beläget ca 500 m .söder om västergård, uppodlades av en
man som hette Zackarias.
Nuvarande ägarens, Erik Karlssons, farfar köpte Granäng år 1886. Den
torvtäckta stugan var liten, 6 gånger 7 alnar, och innehöll ett enda rum.
Baksidan av huset var lägre och benämndes zackristian av Zackarias dotter,
Kristina, som var den sista som bodde där.
Vid norra gaveln fanns en vedbod, 4 alnar i fyrkant. De sanitära
anläggningarna bestod av en stång, fästad med ena ändan i väggen och
placerad i lagom ”sitthöjd”.
Stugan, som bestod av breda timmerstockar, flyttades år 1913 till Fröseke
Kattgård.
Den revs senare av sönerna till ”gamle Sjöberg”, känd bl.a. som slaktare.
De 4 sönerna hade alla gått studievägen, och det var ganska beaktningsvärt
på den tiden. John Sjöberg verkade på 1920-taletsom komminister i Åseda, de
övriga var läkare, tandläkare och agronom.
Efter Zackarias död bodde hustrun kvar på torpet tillsammans med dottern
Kristina f. 1843. Hustrun dog år 1894 och sedan bodde dottern kvar ensam.
Det fanns många fruktträd kring stugan och Kristina höll också bin. Hon
arbetade flitigt vid spinnrocken och strumpstickor.
En Frösekebo i förskingringen, Ellen Pettersson, berättar i Åsedabygden av
år 1972 att Kristina älskade starka färger och hennes vantar och strumpor
lyste lång väg.
Kristina fick bensår, kom till Växjö lasarett och ena benet fick amputeras.
Därefter gick hon med träben.
Hon kom senare till det ”nya” ålderdomshemmet, där hon blev
föreståndarinnans favorit för att hon var så renlig och prydlig. Därför
fick hon också hjälpa till i köket.
Vid studiecirkelns besök vid Granäng våren 1974 fanns ett uthus, ett stort
körsbärsträd och en rugge påskliljor kvar. Husgrunden var bortförd, men
ägaren hade noga mätt upp densamma innan den fördes bort.
På
så sätt vet vi hur liten stugan var och vi kan något lite tänka oss in i hur
Kristina och övriga de små stugornas folk levde och verkade.